Ingrid och Bengts liv tog en hastig vändning. \"Varför han, som i alla fall kör ordentligt?\", var en av de första tankarna som for genom Ingrids huvud när hon fick veta om olyckan. Foto: Heidi Bodensjö
Bengt förlorade båda benen i den svåra olyckan
"Plötsligt fanns husvagnen där"
Det har bara gått elva dygn sedan den svåra olyckan den 22 juli, då Bengt Elgander, chaufför hos Tommy Nordberghs åkeri i Ängelholm, tack vare rådiga medmänniskor och skicklig räddningspersonal, fick behålla livet. Ödet bestämmer sig dock för att beröva honom båda benen och helt plötsligt har han och familjens liv tagit en helt ny vändning.
Bengt har varit chaufför i över trettio år. De senaste fyra åren har han kört linjetrafik hos Nordberghs och trivs mycket bra. Denna natt var han på väg norrut på E4 och måste plötsligt väja för ett husvagnsekipage och förödelsen blir stor.
Ingen mister livet och i dag finns Bengt på Ängelholms lasarett där vi besöker honom.
Vi möter Bengt sittandes i en rullstol med, sedan 40 år tillbaka, frun Ingrid bredvid sig. Han ser overkligt frisk ut. Vad minns du av olyckan?
- Inte mer än att plötsligt fanns husvagnen där, jag väjer och sedan uppstår en massa oljud, säger han. Och jag minns Nicklas (Nicklas Jansson, som med sin kranbil säkrade olycksfordonet, reds. anm.), men inte att det börjat brinna i bilen.
Han insåg att han satt fast, men då fanns hjälpen där. Redan i lastbilen måste hans vänstra ben amputeras, men detta minns han inte och vid ankomsten på Norrköpings Lasarett, visar sig även högerbenet vara bortom räddning.
- Jag fick på uppvaket veta att jag förlorat benen, men det kändes inte så dramatiskt eftersom jag trots allt var vid liv, berättar Bengt och säger att utan bältet, hade allt varit annorlunda.
Ingrid berättar att han, med glimten i ögat, konstaterade att han nu var kortast i familjen, bortsett från senaste barnbarnet. Hans tillfrisknande går raskt och de berättar att ett viktigt framsteg som gjorts, är att Bengt själv kan sköta sina sanitära ärenden.
- Det handlar om värdighet att klara den biten, säger Ingrid.
En annan lättnad säger Bengt, är att utredningen om olyckan är klar och nedlagd.
Ingrid berättar att hon vaknat på natten ungefär då olyckan skedde, tittade på telefonen och läste att det åter hänt en olycka med en lastbil.
- Halv sex ringer lasarettet och jag får information som jag metodiskt skriver ner, men sedan går jag ut och bara skriker rätt ut, säger hon. Jag var så ledsen och så arg för att detta drabbat Bengt. Varför han, som i alla fall kör ordentligt?
Vad har varit svårast att hantera hittills?
- Att inte ha kontroll, säger hon direkt. Jag vill ha struktur, saker ska fungera och livet ska tillbaka till så nära vad det var innan olyckan.
Nu är det mycket tankar kring om de kan anpassa sitt stora hus till Bengt eller om de måste flytta. Och bil ska han ha, säger hon, eftersom han alltid kört och färdtjänst känns som en osäker lösning. Runt om sig har de många vänner och de nämner Nicklas flera gånger liksom det eminenta sätt Nordberghs hanterar saken på.
Proffs har talat med Nicklas Jansson som berättar att det kändes bra att Bengt ringde upp honom.
- Han verkar vara en riktig kämpe, säger han och även han lovordar Nordberghs agerande och berättar att Björn Paiho, platschef på Nordberghs i Mjölby, kom med blommor och bjöd på middag.
Personalkoordinator Stefan Augustsson på Nordberghs i Hjärnarp, säger att alla på åkeriet är djupt engagerade i Bengt situation.
- Vi finns tillgängliga dygnet runt, men tills Bengt och hans familj har landat och får grepp om vad de behöver, är det inte mycket mer vi kan göra, säger han.
Tillbaka till Bengt och Ingrid. Framtiden? Vill du tillbaka till lastbilen?
- Vi kommer att göra det bästa av situationen som innebär nya utmaningar och något ska jag ju göra och om jag skulle kunna köra spetsbyte någon gång i veckan, hade det betytt mycket rent psykologiskt, avslutar Bengt och Ingrid håller med.
När man ser hur broräcket har penetrerat lastbilshytten, förstår man varför Bengts ben skadades så svårt. Foto: Nicklas Jansson
